Registrering av dödsoffer är en disciplin med publicerade standarder, och det är inte samma sak som att uppskatta antalet döda.
En registrering, inte en siffra. Enheten är en person: vilka de var, var och när de dog, och vad som är känt om hur. En siffra som inte bygger på några registreringar kan inte kontrolleras, korrigeras eller användas av någon annan.
Varje registrering anger sina källor. Varifrån informationen kom, när den inhämtades och hur säker den som registrerar är. Två källor som båda kan härledas till samma ursprungliga källa är en källa.
Dubbletter är det vanligaste felet. Samma dödsfall når den som registrerar som ett namn, ett smeknamn, en beskrivning och ett sjukhusnummer. Att slå samman registreringar är ett dokumenterat beslut, inte en upprensning.
Säg vad siffran avser. Ett antal dokumenterade dödsfall är en lägstanivå, inte en uppskattning av det totala antalet, och att rapportera det som om det vore totalen är ett missbruk av det egna arbetet. När ett intervall anges ska det sägas vad som ger upphov till intervallet.
Publicera inte sådant som utsätter levande personer för fara. Namn på överlevande och vittnen, exakta platser där personer fortfarande befinner sig i fara och uppgifter som identifierar vem som talade med dig. En registrering som är säker att förvara är inte nödvändigtvis säker att publicera.
Låt inte ett antal bli ett påstående som det inte kan stödja. Hur många som dog är en fråga; vem som är ansvarig är en annan fråga, som avgörs av en domstol på grundval av bevis, och en registrering av dödsoffer är inte ett konstaterande av skuld.
Källa. Every Casualty Counts, Standards for Casualty Recording, https://everycasualty.org/standards/ ; International Committee of the Red Cross, databasen över sedvanerättslig internationell humanitär rätt, https://ihl-databases.icrc.org/en/customary-ihl
Vad detta inte är. En metod för att fastställa ansvar och inte ett substitut för det arbete som utförs av en behörig myndighet.