En utredare som inte känner till begränsningarna hos en metod kommer att tro på ett resultat som metoden inte kan stödja och kommer att sluta leta.
Ett resultat är en jämförelse mellan påståenden, inte en dom. DNA-analys anger hur mycket mer sannolika observationerna är om provet kommer från den här personen än om det kommer från en obesläktad person. Den anger inte att personen var där, när personen var där eller vad personen gjorde. Steget från "deras DNA finns på handtaget" till "de använde det" är en slutsats som någon måste argumentera för, och det är där fall går förlorade.
Överföring och kvarstående. Material förflyttar sig. DNA kan hamna på ett föremål via en mellanliggande person eller yta, utan att dess bärare någonsin har rört vid det, och det kan finnas kvar länge på vissa ytor och snabbt försvinna från andra. Förekomsten av ett spår är inte en redogörelse för en händelse.
Metoderna är inte lika väl underbyggda. Rapporten från 2009 av United States National Research Council granskade de kriminaltekniska metoderna och fann att många metoder för mönsterjämförelse, med undantag för kärn-DNA-analys, aldrig hade validerats till den standard som deras språk i domstol antydde. Jämförelse av bitmärken och mikroskopisk hårjämförelse har varit föremål för särskild kritik och för fällande domar som undanröjts. Ordet "matchning", använt utan ett påstående om hur ofta en sådan överensstämmelse uppstår av en slump, gör anspråk på mer än vad metoden kan stödja.
Analytikern är en person. Att veta vilket svar utredningen önskar förskjuter tolkningen på ett mätbart sätt. Bra laboratorier hanterar detta medvetet — genom att ge analytikern endast den information som jämförelsen kräver, och i den ordning den krävs. En utredare som ringer ett laboratorium och säger "vi är säkra på att det är han" har förorenat resultatet lika säkert som om de hade förorenat provet.
Vad man ska göra med allt detta.
- Fråga hur resultatet skulle se ut om din misstanke var fel.
- Fråga vad siffran betyder, och om ingen kan tala om det för dig, behandla resultatet som en indikation snarare än en slutsats.
- Bygg aldrig fallet på en enda jämförelse och sluta sedan.
- Skriv "förenligt med" endast där du också kan skriva vad mer det är förenligt med.
Källa. National Research Council, Strengthening Forensic Science in the United States: A Path Forward (2009), https://nap.nationalacademies.org/catalog/12589/strengthening-forensic-science-in-the-united-states-a-path-forward ; National Institute of Standards and Technology, forensic science, https://www.nist.gov/topics/forensic-science och Organization of Scientific Area Committees for Forensic Science, https://www.nist.gov/osac
Vad detta inte är. En grund för att ifrågasätta eller försvara något särskilt resultat. Det görs av kvalificerade experter utifrån materialet i fallet.