En utredning som börjar med "hitta allt om X" slutar med en mapp som ingen kan använda. En utredning börjar med en fråga som är tillräckligt avgränsad för att ett svar skulle avgöra saken — och, avgörande nog, tillräckligt avgränsad för att svaret skulle kunna bli nej.
"Är den registrerade ägaren till detta fartyg samma företag som innehar hamnavtalet?" är en fråga. Den har två möjliga svar, och båda är användbara.
"Vad döljer den här personen?" är inte en fråga. Den förutsätter sitt eget svar, och allt som hittas därefter kommer att tolkas som en bekräftelse på det. Detta är inte ett karaktärsfel; det är så allas uppmärksamhet fungerar, vilket är anledningen till att strukturen måste göra jobbet i stället.
Därefter, i ordning:
- Skriv ned frågan innan du tittar på något.
- Skriv vad som skulle utgöra ett svar, oavsett vilket svaret blir.
- Dokumentera varje källa efter hand, med datum och vad den angav.
- Sluta när frågan är besvarad, även när svaret är nej.
Det fjärde steget är det som människor hoppar över. En utredning utan ett villkor för när den ska avslutas fortsätter tills någon tröttnar, och resultatet blir en hög snarare än ett konstaterande.