Brottsplatser förstörs sällan. De utspäds, lite i taget, av människor som var och en gjorde något rimligt.
Så här går det till enligt handböckerna:
- För många människor. Varje närvarande person tillför sina egna fibrer, avtryck och DNA, och avlägsnar en del av det som fanns där. Närvaro har ett pris; den måste ha ett skäl.
- Förflyttning före dokumentation. Ett föremål som flyttas innan det fotograferas på plats har förlorat det enda som inte kunde återskapas — var det befann sig.
- Överföring mellan brottsplatser. Samma handskar, samma stövlar, samma fordon som transporterar material från en plats till en annan. Riktlinjerna är tydliga på denna punkt: byt skyddsutrustning mellan brottsplatser och behandla en misstänkt och ett offer som brottsplatser som aldrig får undersökas av samma person i samma kläder.
- Förpackning som orsakar skador. Vått material som försluts i plast möglar inom några timmar; biologiska spår förstörs av det. Papper för allt som är fuktigt eller organiskt, och torkat före förslutning där riktlinjerna medger det.
- Den odokumenterade goda gärningen. Någon öppnar ett fönster, stänger av en kran, täcker över en kropp. Allt detta kan vara rätt; inget av det är ofarligt om det inte skrivs ner.
Källa. UNODC, Crime scene and physical evidence awareness for non-forensic personnel, kapitel om kontaminering och förpackning; NIJ NCJ 178280, avsnitt om dokumentation av brottsplats.