Dokumentation kommer före insamling, och ordningsföljden i handböckerna är alltid densamma: anteckningar, därefter fotografering, därefter skisser och mätningar, därefter tillvaratagande.
Anteckningar. Skrivna i takt med arbetet, inte i efterhand. Ankomsttid, väder, belysning, vilka som var närvarande, vad som sades av vem, vad du gjorde och när. En anteckning som skrivs ur minnet i slutet av ett arbetspass är ett annat slags dokument än en som skrivs vid tidpunkten, och skillnaden syns.
Fotografering. Tre avstånd för varje föremål som är viktigt: hela brottsplatsen, föremålet i sin omgivning, föremålet på nära håll med en skala bredvid. Fotografera innan något flyttas, och fotografera igen om något måste flyttas för att nå något annat.
Skiss och mätning. Ett fotografi visar utseendet; en skiss fastställer läget. Två fasta mått till permanenta kännetecken ger en punkt som kan återskapas efter att brottsplatsen är borta.
Därefter tillvaratagande. Varje föremål i sin egen förpackning, förseglad, signerad och märkt med vad, var, när och av vem. En omärkt påse är inte bevisning; den är ett föremål.
Källa. NIJ NCJ 178280, Crime Scene Investigation: A Guide for Law Enforcement, avsnitten om dokumentation och bearbetning av brottsplatsen.