Reaktioner efter en skrämmande händelse är normala. Svårigheter att sova, att spela upp händelsen om och om igen, irritabilitet, utmattning, att bli rädd av vanliga ljud, att inte vilja prata om det, att vilja prata om inget annat. Det här är vad ett nervsystem gör efter ett hot, inte ett tecken på att det är något fel på personen.
Det som hjälper och inte är komplicerat. Sömn, mat och vatten på vanliga tider. Rutiner, även små sådana. Sällskap. Något att göra som ger ett synligt resultat. Mindre nyheter, vid bestämda tider i stället för hela tiden.
Barn visar det på andra sätt — klängighet, att gå tillbaka i sådant de redan kunde göra, magont, att leka upp händelsen. Rutiner och ärliga, korta svar gör mer än lugnande besked.
När man bör söka hjälp. Om det inte börjar bli bättre efter flera veckor, eller om det hindrar någon från att arbeta, sova eller ta hand om sig själv, är det dags att prata med en läkare. Berätta vad som hände; det är relevant.
Och fyll på förråden. Fyll på vattnet, ersätt det som användes ur väskan, ladda powerbanken, kontrollera ficklampan. Tiden precis efter en händelse är det enda tillfälle då alla är överens om att det är värt att göra — och den andra händelsen, om en sådan inträffar, brukar komma innan butikerna har hunnit fylla på sina lager.