Anmäl det först till myndigheterna, och gör det tidigt. Det finns ingen väntetid för en försvunnen person i en nödsituation, och de officiella kanalerna är kopplade till sjukhus, härbärgen och register.
Skriv ner det du vet medan du minns det. Fullständigt namn, födelsedatum, vad personen hade på sig, var och när personen sågs senast, eventuella sjukdomstillstånd eller läkemedel samt ett nytaget fotografi. Under stress blir sådana uppgifter otydliga inom några timmar.
Kontrollera de officiella listorna, inte bara sociala medier. Sjukhus, mottagningscenter och härbärgen registrerar ankomster, och nationella myndigheter och erkända humanitära organisationer bedriver efterforskning av familjemedlemmar.
Var försiktig med offentliga efterlysningar. De är ibland det rätta att göra och medför verkliga kostnader: ett offentligt inlägg visar att någon är ensam eller sårbar, drar till sig personer som utnyttjar det och kan inte tas tillbaka när det väl har spridits. Tänk på vad det avslöjar och föredra officiella kanaler när sådana finns.
Ha all information samlad på ett ställe. Anteckna vem du kontaktade, när och vad de sade. Vid en sökning som pågår i mer än en dag är det den dokumentationen som hindrar att samma område genomsöks fem gånger.