Utredningsmetoden följer av vilken typ av gärning det var, eftersom olika gärningar lämnar olika spår.
Brott mot person — misshandel, dödligt våld, sexualbrott. Bevisningen är i stor utsträckning fysisk och medicinsk, den försämras snabbt och de första timmarna är viktigare än i någon annan kategori. Brottsplats, kropp, medicinsk undersökning, vittnen.
Brott mot egendom — inbrott, stöld, skadegörelse. Spåren finns vid inträdespunkten och på det som har hanterats. Omfattningen är problemet snarare än komplexiteten: dessa brott hanteras med kriminalteknisk triagering och med underrättelser om serier, snarare än en brottsplats i taget.
Finansiell och ekonomisk brottslighet — bedrägeri, penningtvätt, korruption. Bevisningen är dokumentbaserad och finns i register, räkenskaper och korrespondens. Den försämras inte, men döljs avsiktligt, och arbetet består i rekonstruktion snarare än insamling.
Organiserad brottslighet — människohandel, narkotikahandel eller handel med skjutvapen. Brottet är en struktur snarare än en händelse, och det utreds som ett nätverk: vem flyttar vad, vem betalar vem, vilken gränsövergång, vilket företag.
Cyberberoende brottslighet — intrång, ransomware. Bevisningen är flyktig på ett sätt som fysisk bevisning inte är: den ändras när den undersöks och kan förstöras på distans medan utredningen pågår.
Vad som är detsamma i alla dessa. En redogörelse för vad som hände, prövad mot material som existerar oberoende av den redogörelsen. Varje kategori ovan är ett annat svar på en fråga: var finns det material som inte är beroende av någons ord?
Källa. UNODC, Handbook on police accountability, oversight and integrity och Crime scene and physical evidence awareness; Europol, Serious and Organised Crime Threat Assessment, https://www.europol.europa.eu/