I varje nödsituation under det senaste decenniet har falsk information spridits snabbare än själva nödsituationen. En del av den är påhittad. Det mesta är ett verkligt meddelande om en annan plats eller ett verkligt meddelande från tre år sedan.
Varifrån officiell information faktiskt kommer. Varje land på den här webbplatsen anger sin egen kriskanal — en statlig webbplats, ett radio- eller tv-bolag, ett mobilt varningssystem eller alla tre. Ta reda på vilken som gäller för dig nu, medan inget händer, och lär dig hur den ser ut. Den som aldrig har sett en riktig varning kan inte skilja en falsk från en äkta.
Tre kontroller som tar tio sekunder var.
- Vem sa det först? Inte vem som skickade det till dig. Om spåret slutar i en skärmbild har du en skärmbild, inte en källa.
- När? Ett fotografi av en brinnande byggnad har inget datum. Samma bild återanvänds i varje kris.
- Var? Leta efter något i bilden som fastställer platsen: en skylt, en registreringsskylt, ett språk på en butiksfasad.
Regeln om att upprepa. Om du inte har kontrollerat det, ska du inte vidarebefordra det. I en verklig nödsituation är det de meddelanden du skickar som människor du älskar kommer att agera på, och ett rykte anländer med ditt namn på det.
Om du inte är säker, säg vad du faktiskt vet: "Jag har sett ett meddelande som säger X, men jag har inte kunnat bekräfta det." Det är en användbar sak att skicka. Ett vidarebefordrat rykte är det inte.