Att titta på något är en handling, och handlingar registreras.
Ett besök är en registrering. Varje webbplats du öppnar registrerar din adress, tidpunkten och vad du bad om. På en liten webbplats är ett enda besök från en polismyndighets eget nätverk iögonfallande. På en webbplats som drivs av den du granskar är det en varning.
En profilvisning kan generera en avisering. Vissa plattformar berättar för människor vem som har tittat på dem. Andra säger inte det, men registrerar det.
Ditt konto är du. Att logga in för att titta på något knyter varje efterföljande handling till en identitet. Ett konto som skapats för arbetet ska aldrig vara ett konto du använder till något annat.
Din utrustning identifierar sig själv. Webbläsarfingeravtryck är tillräckligt stabila för att koppla separata sessioner till samma dator utan någon cookie alls.
De praktiska vanor som följer är: använd en dator och en webbläsarprofil som endast är avsedda för detta arbete; logga inte in om inte källan kräver det och du har tillstånd att göra det; håll dina egna konton helt separerade; och anta att den som driver webbplatsen kan lägga märke till allt du öppnar.
Inget av detta handlar om att dölja olagligheter. Det handlar om att inte varna den som granskas och om att inte låta ditt eget namn och din polismyndighet hamna i någon annans logg.